Syndetics cover image
Image from Syndetics

Som att gräva skyddsrum med naglarna i ett världskrig : brev 1921-juli 1922 / Franz Kafka ; översättning och kommentarer: Hans Blomqvist, Erik Ågren.

By: Contributor(s): Material type: TextTextLanguage: Swedish Original language: German Series: Samlade verkPublisher: Lund : Bakhåll, [2023]Manufacturer: 2023Description: 230 sidor illustrationer 22 cmContent type:
  • text
Media type:
  • unmediated
Carrier type:
  • volume
ISBN:
  • 9789177426059
Uniform titles:
  • Korrespondens. Urval Svenska
Subject(s): Genre/Form: DDC classification:
  • 833.912 23/swe
Other classification:
  • Gz Kafka, Franz
  • Lz Kafka, Franz
Summary: En volym i sviten Franz Kafkas samlade skrifter. Denna volym har titeln Som att gräva skyddsrum med naglarna i ett världskrig. Titeln är ett citat ur ett brev från Kafka till vännen och läkaren Robert Klopstock. Kafka menar att det är så det känns när han under våren 1922, två år före sin död, inleder arbetet med romanen Slottet. Volymen innehåller brev från perioden januari 1921 till och med juli 1922. För översättning och kommentarer står Hans Blomqvist och Erik Ågren. När volymen börjar har Kafka drygt tre år kvar att leva. Han flyttar runt mellan sanatorier för att prova olika behandlingar mot sin tuberkulos. Under tiden anförtror han sina vänner hur han har det, hur han resonerar kring livet. Det är oerhört gripande läsning. Kafka är en mästare på att skriva med precision, på att beskriva hur saker förhåller sig, särskilt hur det förhåller sig med hans eget mående. Han oroar sig och jämrar sig, han plågas av minsta oljud, han tål inte att barn leker och stojar nedanför hans fönster, men han är för finkänslig för att säga ifrån. Han grubblar över sin sjukdom som han kallar självförvållad. Han menar bittert att skrivandet är en underbar belöning ("för djävulstjänst") men konstaterar också att det inte gör hans liv bättre utan att det tvärtom gör hans liv fullständigt outhärdligt. "Jag ligger i timmar i liggstolen i ett dvalliknande tillstånd." "Man vänder sig om från den vänstra till den högra sidan i sin liggstol, tittar på klockan, och vips har tio år gått." Trots sin stora bitterhet har han ork att skriva till sin älskade Milena och även att hjälpa och stötta sina vänner. Att skriva brev verkar vara ett utpräglat behov för Kafka, samtidigt menar han att brev mest bara ställer till problem. "All olycka i mitt liv - jag klagar inte utan vill endast i största allmänhet upplysa om ett sakförhållande - härrör, skulle man kunna säga, från brev eller från möjligheten att skriva brev. Människor har nästan aldrig bedragit mig, brev däremot alltid, och då inte andras brev utan mina egna." [Bokinfo]
Holdings
Item type Current library Home library Collection Call number Status Date due Barcode Item holds
Bok Arboga bibliotek Biografier Arboga bibliotek Vuxen Gz Kafka, Franz Checked out 2024-05-20 80073413598
Bok Köpings stadsbibliotek . Köpings stadsbibliotek Vuxen Gz Kafka, Franz Available 80075503472
Bok Västerås huvudbibliotek . Västerås huvudbibliotek Skönavdelning Gz Kafka, Franz Available 80075859952
Total holds: 0

En volym i sviten Franz Kafkas samlade skrifter. Denna volym har titeln Som att gräva skyddsrum med naglarna i ett världskrig. Titeln är ett citat ur ett brev från Kafka till vännen och läkaren Robert Klopstock. Kafka menar att det är så det känns när han under våren 1922, två år före sin död, inleder arbetet med romanen Slottet. Volymen innehåller brev från perioden januari 1921 till och med juli 1922. För översättning och kommentarer står Hans Blomqvist och Erik Ågren. När volymen börjar har Kafka drygt tre år kvar att leva. Han flyttar runt mellan sanatorier för att prova olika behandlingar mot sin tuberkulos. Under tiden anförtror han sina vänner hur han har det, hur han resonerar kring livet. Det är oerhört gripande läsning. Kafka är en mästare på att skriva med precision, på att beskriva hur saker förhåller sig, särskilt hur det förhåller sig med hans eget mående. Han oroar sig och jämrar sig, han plågas av minsta oljud, han tål inte att barn leker och stojar nedanför hans fönster, men han är för finkänslig för att säga ifrån. Han grubblar över sin sjukdom som han kallar självförvållad. Han menar bittert att skrivandet är en underbar belöning ("för djävulstjänst") men konstaterar också att det inte gör hans liv bättre utan att det tvärtom gör hans liv fullständigt outhärdligt. "Jag ligger i timmar i liggstolen i ett dvalliknande tillstånd." "Man vänder sig om från den vänstra till den högra sidan i sin liggstol, tittar på klockan, och vips har tio år gått." Trots sin stora bitterhet har han ork att skriva till sin älskade Milena och även att hjälpa och stötta sina vänner. Att skriva brev verkar vara ett utpräglat behov för Kafka, samtidigt menar han att brev mest bara ställer till problem. "All olycka i mitt liv - jag klagar inte utan vill endast i största allmänhet upplysa om ett sakförhållande - härrör, skulle man kunna säga, från brev eller från möjligheten att skriva brev. Människor har nästan aldrig bedragit mig, brev däremot alltid, och då inte andras brev utan mina egna." [Bokinfo]